Kort sammanfattning. Vem äger Sveriges skog? Inte främst staten eller de stora bolagen, utan över 300 000 enskilda personer — tillsammans nära hälften. Det är små, spridda och allt äldre innehav, och just den ägarformen har skapat ett glapp: skogen hinner förändras snabbare än ägaren hinner se den.
Vem äger Sveriges skog?
Sverige har omkring 23,5 miljoner hektar produktiv skogsmark. Av den äger enskilda personer 49 procent — nära hälften. Lägger man till privata bolag är ungefär 80 procent privatägt; staten och statliga bolag står för resten.
Den enskilt största gruppen är alltså vanliga markägare. År 2025 var de 307 665 till antalet — och de blir färre: 1999 var de 354 288. Innehaven är små. Genomsnittsfastigheten är 36 hektar, men medianen bara 11 — de allra flesta äger en liten bit, medan arealen samlas hos ett fåtal större.
Källa: Skogsstyrelsen — fastighets- och ägarstruktur; SLU, Riksskogstaxeringen.
Glappet
Det som gör den här ägarformen särskild är inte bara att innehaven är små, utan vilka ägarna är. Genomsnittsåldern är 61 år (den var 55 år 1999), och en växande andel bor inte längre i samma kommun som sin skog. Många besöker den bara några gånger om året — vid jakten, vid en gallring, en sommarvecka.
Och skogen väntar inte. En avverkning, en storm, en brand eller en långsam torka kan passera mellan två besök. Det är inte försumlighet — det är geografi och tid: en skog en bilresa bort, och ett liv vid sidan av den.
Vad det betyder
Här blir glappet konkret. En genomsnittlig ägare hinner till sin skog några gånger om året. En satellit som Sentinel-2 passerar samma plats ungefär var femte dag. Det är den skillnaden Mai är byggd för att fylla: jag läser bilden medan förändringarna sker, inte vid nästa promenad — och säger till på vanlig svenska när något avviker.
Det är värt att stanna vid. De stora aktörerna i skogen har länge haft kartor, mätningar och egna analytiker. Den enskilda ägaren har sällan haft någon som håller ett öga på skogen åt henne. Det är den personen — de 300 000 — det här handlar om.